Dagen efter tenta.

Processrättstentan skrevs igår. Snacka om urladdning, jag ver helt slut efter. Veckor av trötthet sköljde över mig, detta avhjälptes med 3 timmars halvslummer med gott samvete i TV-soffan. Utvilad men fortfarande matt sprang jag över till Sofie och Christoffer för lite förkör innan det var dags för tentamiddag på Berns. Gott, gott, gott.
Efter middagen sprang jag över till Vardagsrummet där klubben Bearcat hade premiär. Härlig stämning, härliga människor och fina Pauline på scen. Sen gick jag hem och sov som en klubbad säl. Och det var ingen klocka som ringde imorse. Nu ska jag promenad med Rut och Märta sen ska RP linköping få spö i Gångsätrahallen.

Komma ikapp lite.

Vad har jag missat att skriva om, låt mig se. Jo, jag har bytt stil, kör lite mer rockigt. Se looken från i fredags nedan. Nä, jag ljuger. Utspökningen är jobbrelaterad. Tv4 hade sin årsfest på tennishallen och temat var rock. Vi i perosnalen blev sminkade och fick håret fixat. Förutom att jag blev rädd för min egen spegelbild, hade svårt att veta vilka som var mina kollegor och blev tagen för festdeltagare några gånger så var det en jättekul fest att jobba på. 15 h var jag på tennishallen innan jag fick ramla i säng vid 4-tiden.
Jag fick sova några timmar innan det var dags för handbollsmatch 14.30. Det var inte vilken match som helst utan vi skule försvara vår serieledning mot serietvåan Skånela. Såklart vann vi och Skånela fick gråta sig igenom helgen. Hehe. Efter matchen så kastade jag mig hem för att bege mig mot Norrköping och bröllop. Stress stress stress. Jag behövde tågresan på en dryg timme för jag hade nästan glömt hur det kändes att sitta ner, jag fann det gott. Jag missade vigseln p.g.a. matchen men hann till middagen. Väl på plats blev det till slut en mycket trevlig afton.
Brudvals. Jag är verkligen en toppenfotograf med toppenutrustning för uppdraget...
Från bröllopet. Felicia, Elin och jag i min vanliga orockiga stil. Fotograf Alessandra. Hon har en sån där stor kamera, därav kvalitetsskillnaden.

Dålig direkt.

Besöket i Härnösand bröt mina nya sköra bloggrutiner men nu är jag på´t igen.

Härnösand

Jag och Marta efter musikalen "Harry Oliver" där hon spelar den hippa Britt-Marie.

Härnösand.

Min vistelse i Härnösand avslutades med ett besök hos nyblivna tvåbarnsföräldrarna Sara och Andre. Lillen går under arbetsnamnet "liten" och det var han verkligen. En liten men ack så söt liten människa.


Härnösand.

Jag har anlänt Härnösand och sitter nu på biblioteket. Innan jag avverkade de sista 5 milen mellan Sundsvall och Härnösand gjorde jag ett pit stop hos Marcus, Amanda och deras lille plutt Theodor. Tanken var att jag skulle ta sista bussen hem men tiden går fort när man har roligt så jag fick låna deras soffa. Jag passade även på att låna deras barn, till min stora förtjusning lyckades jag få honom att somna i min famn och lyckades frakta honom till spjälsängen där han direkt lade sig till rätta utan gnäll. Självförtroendet det gav mig gjorde att jag i farten även tog på mig ansvaret för Theodors eventuella nattliga äventyr. Detta ledde till att jag låg på helspänn hela natten och sov ytterst ytligt beredd på vad som helst. Så vid 4-snåret hör jag i mitt havslummer hur han vaknar på sitt rum, fort som attan reser jag mig och går in. I mörkret ser jag hans små armar sträckas upp mot mig och lyfter upp honom och går till soffan. Jag lägger honom bredvid mig och till min stora glädje somnar han om omgående, så även jag. Kvart i 8 vaknar jag av ett finger i ögat.
Lillen när han somnat. En dag ibland är det toppen att vara låtsasmamma, men varje dag? Njae, inte riktigt där än. Tack Marcus och Amanda för husrum, middag och bebismys.
Onsdagen spenderade jag på biblioteket med Malin. Plötsligt frågar Malin mig "hur går det med ditt bloggande, jag brukar vara inne ibland och kolla". Varpå jag frågar "när var du inne senast?". "förra veckan typ". "Kolla igen då" säger jag. Sen sitter hon djupt försjunken ett tag och jag har hittat ännu en av de mystiska läsarna som synts på min knappa men ändå befintliga besöksstatistik.
Igår så tränade jag handboll med min gamla modersklubb Härnösands HK. När jag packade för hemresan så lade jag ner mina knäskydd och handbollsskor i en påse och i en identisk påse ett par andra skor. Till mitt stora förtret märker jag när jag kommer upp på hallen att jag tagit fel påse, jag har med ett par skor med klack, inte så passande på en handbollsplan. Som tur var hade jag marginal så jag åkte hem för att byta till den mer träningsvänliga påsen. Då marginalen inte var jättestor valde jag att springa från parkeringen och hem. Detskullejagintehagjort. Telefonen hoppade ur fickan och ja, se ovan. F**. F** f** f**.

Nytt.

Jag har lyckats ändra bakgrundsfärgen, länkfärgen (Förutom datumraden, där ser man inte vad som står p.g.a. dålig kontrast) och radavståndet. Det tog en hel kväll i anspråk. Jag väljer att jämföra mig med vad min mor skulle kunna åstadkomma och känner mig därför som en fullfjädrad HTMList.

Circle of life.

Jag hade handbollsmatch igår och Petronella som fortfarande inte tagit steget in i androidtelefonernas förtrollade värld (på gott och ont) fick låna min Iphone så hon som man bör kunde checka in oss i Skanstullshallen, hålla koll på news feeden på FB, svar på mail osv...
När matchen var över, som för övrigt var en SKITmatch, så ger hon sammanbitat tillbaka telefonen till mig utan ett ord. Allvarligheten trodde jag bottnade i matchresultatet och det välkända faktum att jag är en usel förlorare. Men när jag kände tyngden av telefonen i min hand förstod jag att det var något i den som jag borde se. Jag öppnade inkorgen och hade två nya meddelanden. Det första var ett MMS från min vän och nyblivna mamma Sara och det andra var från pappa. Sara fick en liten pojke i fredags via akut kejsarssnitt och skickade nu en bild på lillen med texten "Tittar på handboll med mamma". Från pappa hade jag fått "Nu har farmor lämnat oss för alltid". Kontraster.
Det blev så oerhört tydligt att livet går vidare, farmor lämnade plats åt ett nytt liv men kommer ändå leva kvar i minnen och genom sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Jag åker hem till Härnösand imorgon och förutom att bara "få vara" så ville jag hinna träffa farmor. Nu blir det inte så men jag och pappa sa när vi talades vid igår att vi ska åka och hälsa på henne ändå. Även om hon är kliniskt död så är hon ändå högst levande i mitt huvud och det är så jag kommer komma ihåg henne. Farmor <3

Onsdag

Efter ett jobbpass på tennishallen igår mötte jag upp ett gäng glada vänner på Kåken. Knappt hinner jag komma in innan jag ser någon i ögonvrån som i sin tur ser mig i ögonvrån. Vi vänder oss mot varandra och framför mig står Björn, min gamla högstadieklasskamrat. Till saken hör att för 2 veckor sedan så träffade jag Robin, en annan gammal högstadieklasskamrat. Lång historia kort så var "BjörnochRobin" ett begrepp back in the days, de satt ihop, Ler och Långhalm, Piff och Puff, ja ni förstår. Robin träffade jag senast i våras och innan det pratar vi år sen senaste gången. Björn har jag inte sett sedan obestämt år på gymansiet då jag var i Stockholm och hälsade på BjörnochRobin. Så att på 2 veckor få träffa båda två känns som en ynnest och ett bevis på att världen är liten. På tal om liten värld så har jag fått det bevisat så många gånger den senaste tiden. På gott och ont. Punkt.
Kvällen avslutades på Max där vi summerade kvällen och drog rövarhistorier om högstadietiden för resten av sällskapet över varsin hamburgare. Plötsligt bröts den goda stämningen av gruff i kön som snabbt utvecklades till ett regelrätt slagsmål. Gud vad jag tycker det är jobbigt när folk ska slåss. Jag klarar inte av att se det, jag gick ut och ringde polisen som sa att de redan var på väg. I veckan fick två killar 3 års fängelse vardera efter en dödsmisshandel på samma Max och jag har tidigare sett ett slagsmål på samma ställe. Orka slåss. Til slut lugnade det ner sig lite så vi gick in men hann knappt tillbaka till våra platser innan det drar igång igen. Då kommer öntligen polisen in och reder upp situationen och jag får känna, om än utspädd då jag stod en bit bort, hur pepparspray känns. Det kliar i hals och ögon, sen nyser man.

Middag

Jag och min goda vän Elin bjöd en stackars gräsänkling på middag igår, nämligen min kära mo(n)ster Bosse. Kyckling à la Elin, sås à la Klara och ris à la uncle Ben.
Ögonblicksbild.

FB <3

Jag snubblade över följande facebookstatus i afton:

"har gjort samhället en tjänst!! går fort nu... snart är man fri =)"

NN är dömd till samhällstjänst och kommenterar detta som ovan inför sina 554 vänner/bekanta/familj/. Ja, sitt kontaktnät.

Hittade en till "vän" som ville dela sina tankar:

"Jag hoppas din pung ruttnar och blir inflammerad, att du får njursten på minst 9mm och att de har jävligt vassa kanter! Du är värdelös!"

NN kommenterar förmodligen en elak pôjk. Av 233 vänner så är det kanske 3 max 5 som riktigt förstår. Jag är inte en av de och jag är glad...

Ett till från samma:

"Då har man klämt löjrom då :) tog mig igenom nästan 50kg fisk iaf haha :) nu luktar man därefter också mmm fisk ♥"

Jag vill inte veta att hon luktar fisk. Jag vill inte förstå vad hon anspelar på.

Samma NN en gång till:

"Du gamla du fria. . . ja jag vill leva jag vill dö i norden HEJJA SVERIGE! Nu kör vi :D"

Vem tror ni gillat denna status? NN nr. 1, samhällstjänstaren.

En annan statusspottare av rang:

"På torsdag har jag matteprov och denna gången ska jag banne mig klara det. Vill ju bli klar med detta snart.. så man kan söka sin utbildning man vill gå!"

Heja heja.

Samma igen:

"Det ringer nån och försöker sälja fonder till mig. Jag säger Nej, och hon tycker hellre då att jag ska ta hjälp av socialen sen då jag jag behöver min pension. Jävka kärring asså:( :("

Ja, jävka kärring.

En till:

"Utvilad, jag och äldkling har sovit 11 timmar inatt!! Nu blir det promenad i skogen med älskling! 2 år nån månad och dagar med älskling♥ Bästa"

Kategori: jag läser matte.

"Ohh my, bakis idag, inte kul. Och så ska vi på dop. Gud vilken jädra rolig 30 års fest brorsan hade igår:) Sjöng och så gitarr spelande, och massa annat skoj!!"

Särskrivning, snarare regel än undantag. Och överhuvudtaget......

"nu ska vi trängas längt fram vid Erik Saade:) P****** K****, o H****** S******** och E**** E****"

Nu får jag ge mig. Elakt men roligt.

?

Okej... jag kan skriva vi. Kollade statistiken nu, hade 3 besökare den 19:e oktober och har snittat 2/dag de senaste veckorna. Vilka är ni? I won´t let you down. Eller kanske, VI får se.

Vi får se.

Vad får vi se? Jo, intervallen mellan detta och nästa inlägg. Med tanke på nuvarande intervall så borde jag kunna skriva precis vad jag vill här då min läsarskara bör vara, hm, ja 0. Så jag undrar vem/vilka jag syftar på då jag skrev "VI får se". Men återigen, jag behöver inte förklara mig för någon annan än mig själv så jag sänker blicken från rubriken och går vidare. Plötsligt slår mig tanken att jag till och med kanske ska särskriva ett ord. Det är en första gång för allt. Vi får se. Vi, igen.
Okej, det här tog uppskattningsvis +- 1 min att skriva. Nu rättar jag stavfelen och publicerar. Bokstavligt talat inte en dag för sent. Blir ingen särskrivning. Vi hörs snart. På allvar Klara, vi igen?

Grattis mamma.

Mamma fyller 52 idag! Bilden är från hennes 50-årsdag, mamma gillar kexchoklad.

Jag låtsas som att jag aldrig slutat.

I fredags var jag på Elle-galan och igår på maskerad. Imorgon börjar ny kurs. Så, färdigbloggat.
Elle-klädsel.
Röda mattan som man inte gick på.
Maskeradklädsel.

Älskar för övrigt att Solsidan är tillbaka!!!!!!!!!!!!!

Om

Min profilbild

RSS 2.0