Onsdag
Efter ett jobbpass på tennishallen igår mötte jag upp ett gäng glada vänner på Kåken. Knappt hinner jag komma in innan jag ser någon i ögonvrån som i sin tur ser mig i ögonvrån. Vi vänder oss mot varandra och framför mig står Björn, min gamla högstadieklasskamrat. Till saken hör att för 2 veckor sedan så träffade jag Robin, en annan gammal högstadieklasskamrat. Lång historia kort så var "BjörnochRobin" ett begrepp back in the days, de satt ihop, Ler och Långhalm, Piff och Puff, ja ni förstår. Robin träffade jag senast i våras och innan det pratar vi år sen senaste gången. Björn har jag inte sett sedan obestämt år på gymansiet då jag var i Stockholm och hälsade på BjörnochRobin. Så att på 2 veckor få träffa båda två känns som en ynnest och ett bevis på att världen är liten. På tal om liten värld så har jag fått det bevisat så många gånger den senaste tiden. På gott och ont. Punkt.
Kvällen avslutades på Max där vi summerade kvällen och drog rövarhistorier om högstadietiden för resten av sällskapet över varsin hamburgare. Plötsligt bröts den goda stämningen av gruff i kön som snabbt utvecklades till ett regelrätt slagsmål. Gud vad jag tycker det är jobbigt när folk ska slåss. Jag klarar inte av att se det, jag gick ut och ringde polisen som sa att de redan var på väg. I veckan fick två killar 3 års fängelse vardera efter en dödsmisshandel på samma Max och jag har tidigare sett ett slagsmål på samma ställe. Orka slåss. Til slut lugnade det ner sig lite så vi gick in men hann knappt tillbaka till våra platser innan det drar igång igen. Då kommer öntligen polisen in och reder upp situationen och jag får känna, om än utspädd då jag stod en bit bort, hur pepparspray känns. Det kliar i hals och ögon, sen nyser man.
Kommentarer
Trackback
