jagklara

Jag jobbar på café och varje dag innebär det många spännande, roliga, knäppa, dumma, fina och tokiga situationer med kunderna. Jag tycker att jag har tur för jag ser på alla dessa situatiner genom ett humoristiskt filter. 

 En annan anledning till att jag börjar blogga är att jag sen två år bor i Oslo, och under den tiden så har jag försummat, kan man säga, min svenska. Har alltid tyckt om svenska men har blivit lätt språkförvirrad. En rent egoistiskt anledning alltså.

 Ja, var ska jag då börja. En lustig sak är hur kunder ser på oss som jobbar bakom disken. På mitt jobb har vi uniform, alla är  alltså likadant klädda. Vilket skapar en klar skillnad mellan kund och servare. Det är ett serviceyrke så det är ju i och för sig helt naturligt. Med "ser på oss" menar jag hur de förhåller sig, jag som står och betjänar de är automatiskt i underläge. Jag är ju bara en vanlig outbildada cafémedarbetare. Vad folk tenderar att glömma är att många, iallafall jag, har tagit några sabbatsår och ska absolut vidareutbilda mig. Bakom ett otal cafédiskar står blivande poliser, rektorer, läkare, politiker och lärare. 

 Det automatsiska underläget jag nämnde, upplever jag, är väldigt lätt att avväpna och faktum är att de flesta blir väldigt hjälplösa. Folk stänger helt av sociala funktioner och blir väldigt egoistiska. Jag ler när jag skriver det här, för det är ganska lustigt att se, det kanske är hårda ord men med en nypa salt så är de ganska målande. Har uppträtt precis likadant själv och gör det ibland fortfarande, men det finns inget bättre än en förstående kund så därför försöker jag vara just det tillbaka till min käre medmänniska.

Ett bra exempel på denna hjälplöshet och egoism är uppträdandet bland människor i vår kö. Vi har kölappssystem coh det är väl inte helt vanligt på ett café men nödvändigt. Om det står en stor grupp människor framför kassan förutsätter jag att alla tagit en lapp, speciellt när det blinkar röda siffror och vi står och skriker ut nummer efter nummer, det är alltså svårt att missa. Naturligt bildas det en kö även om folk har tagit kölapp, och rätt var det är så skriker man "79" och fram kommer en person och börjar beställa. Strax bakom kommer en annan och viftar med 79:an, i vilket den kund som tidigare tagit steget fram, förvirrat tittar sig omkring och utbrister "har ni kölappssystem". Hur löser sig då denna situation? Hur gör man på apoteket, eller banken? Om man skulle uppträtt på samma sätt där skulle man utan diskussion backat och tagit sitt nummer och väntat. Men inte hos oss, där vänder sig båda två mot mig och jag ska lösa situationen. Då passar det att jag, den lilla cafémedarbetaren ska lösa det hela. Och det gör jag givetvis och oftast blir alla nöjda och glada. 

Vad jag inte förstår är varför två vuxna människor inte tillsammans kan finna en lösning? 

Nu ska jag sova, en ny härlig arbetsdag och nya härliga kunder väntar imorgon.

Jag jobbar på café och varje dag innebär det många spännande, roliga, knäppa, dumma, fina och tokiga situationer med kunderna. Jag tycker att jag har tur för jag ser på alla dessa situatiner genom ett humoristiskt filter. 

 En annan anledning till att jag börjar blogga är att jag sen två år bor i Oslo, och under den tiden så har jag försummat, kan man säga, min svenska. Har alltid tyckt om svenska men har blivit lätt språkförvirrad. En rent egoistiskt anledning alltså.

 Ja, var ska jag då börja. En lustig sak är hur kunder ser på oss som jobbar bakom disken. På mitt jobb har vi uniform, alla är  alltså likadant klädda. Vilket skapar en klar skillnad mellan kund och servare. Det är ett serviceyrke så det är ju i och för sig helt naturligt. Med "ser på oss" menar jag hur de förhåller sig, jag som står och betjänar de är automatiskt i underläge. Jag är ju bara en vanlig outbildada cafémedarbetare. Vad folk tenderar att glömma är att många, iallafall jag, har tagit några sabbatsår och ska absolut vidareutbilda mig. Bakom ett otal cafédiskar står blivande poliser, rektorer, läkare, politiker och lärare. 

 Det automatsiska underläget jag nämnde, upplever jag, är väldigt lätt att avväpna och faktum är att de flesta blir väldigt hjälplösa. Folk stänger helt av sociala funktioner och blir väldigt egoistiska. Jag ler när jag skriver det här, för det är ganska lustigt att se, det kanske är hårda ord men med en nypa salt så är de ganska målande. Har uppträtt precis likadant själv och gör det ibland fortfarande, men det finns inget bättre än en förstående kund så därför försöker jag vara just det tillbaka till min käre medmänniska.

Ett bra exempel på denna hjälplöshet och egoism är uppträdandet bland människor i vår kö. Vi har kölappssystem coh det är väl inte helt vanligt på ett café men nödvändigt. Om det står en stor grupp människor framför kassan förutsätter jag att alla tagit en lapp, speciellt när det blinkar röda siffror och vi står och skriker ut nummer efter nummer, det är alltså svårt att missa. Naturligt bildas det en kö även om folk har tagit kölapp, och rätt var det är så skriker man "79" och fram kommer en person och börjar beställa. Strax bakom kommer en annan och viftar med 79:an, i vilket den kund som tidigare tagit steget fram, förvirrat tittar sig omkring och utbrister "har ni kölappssystem". Hur löser sig då denna situation? Hur gör man på apoteket, eller banken? Om man skulle uppträtt på samma sätt där skulle man utan diskussion backat och tagit sitt nummer och väntat. Men inte hos oss, där vänder sig båda två mot mig och jag ska lösa situationen. Då passar det att jag, den lilla cafémedarbetaren ska lösa det hela. Och det gör jag givetvis och oftast blir alla nöjda och glada. 

Vad jag inte förstår är varför två vuxna människor inte tillsammans kan finna en lösning? 

Nu ska jag sova, en ny härlig arbetsdag och nya härliga kunder väntar imorgon.